Rasera säkerhetsarkitekturen! Mot Nato, G20, G8, Frontex och "Stockholmprogrammet".
Sedan i slutet på förra milleniet har det skett en förändring i
Europeiska unionens "säkerhetsarkitektur", en förändring som
påskyndades efter 11 september-attacken 2001 i USA. Synbara fenomen är
sammanflätandet av inre- och yttre säkerhet, en sammanslagning av
polisiära myndigheter, underrättelsearbete och förenklat datautbyte. På
den tekniska nivån ställs vi inför nya digitala övervakningskameror,
satelitbevakning, biometrik, programvara för avancerade
databassökningar och nya bredbandsnätverk för att hantera denna flod av
digital information. Nya institutioner och myndigheter har skapats,
bland annat det europeiska poliskontoret Europol, polisskolan CEPOL,
gränsagenturen Frontex och "Committee for the Management of
Operational Cooperation" för att samordna alla polismyndigheter inom EU
inom dess operativa underrättelsecenter.
På initiativ från den tidigare franska försvarsministern (nu
inrikesminister) Michèle Alliot-Marie grundades och upprättades 2004
"European Gendarmerie
Force (EGF). EGF ska garantera den offentliga ordningen, bemöta
oroligheter och uprror, samla in underrättelseinformation och skydda
egendom i konfliktområden.
Säkerhetsindustrin är troligen en av de få brancher som tjänar
oerhört på den nuvarande kapitalistiska krisen och de protestkamper den
gett upphov till.
Europas polisstyrkor förbereder sig för protester och motstånd
mot krisens effekter. Även ordföranden för Internationella
valutafonden, IMF, eränner att det är att förvänta sig mer kravaller i
framtiden.
Insitutionerna för de "ledande ekonomiska nationerna" tvingas
omorganisera sig själva. NATO, G8 och G20s toppmöten har en central
betydelse för denna reorganisering. Frågor som klimat, migration och
jordbruk betraktas som hot mot säkerheten för den "västerländska
livsstilen".
Inom Europeiska unionen pågår inre politiska förändringar just
nu vars effekter är svåra att förutse. Vart femte år antar inrikes- och
justitieministrarna inom EU nya direktiv för en gemensam
inrikespolitik. "Tammerforsprogrammet" som bestämdes 1999 under det
finska ordförandeskapet handlade i huvudsak om "hanterandet av
migrationsflöden": som komplement till polismyndigheten Europols arbete
upprättades en gemensam "task force" för EUs polischefer, som hanterar
"internationell terrorism" och "våldsam politisk aktivism". Med
"Haagprogrammet" 2004 bestämdes det att skapa ett gemensam "frihets,
säkerhets och rättsområde" inom EU. Återigen beslutades det att skärpa
migrationspolitiken, inklusive skapandet av gränsagenturen "Frontex"
och kvarhållandet av flyktingar redan i deras hemländer. Haagprogrammet
satte "skyddet mot terrorism" i centrum. På informationsutbytets och
samarbetets nivå skulle nu "tillgänglighetsprincipen" råda.
Riktlinjerna från 2004 har redan införts av många EU-medlemsländer:
Standarisering av "terrorlagstifning", datalagring, utökning av
redan existerande databaser och större tillgång, gränsöverskridande
polissamarbeten vid stora sportevenemang eller politiska massprotester,
"gränshantering", fingeravtryck vid ansökan om EU-visa, från 2009 nya
biometriska uppgifter i pass- och idkort, utvecklandet av
säkerhetsforskning, samarbete i brottsfrågor och för poliser utomlands
etc.
Haagprogrammet håller på att ta slut och ett nytt program ska
beslutas sommaren/hösten 2009 under det svenska EU-ordförandeskapet.
Under det tyska EU-ordförandeskapet 2009 skapade tyska inrikesministern
Wolfgang Schäuble tillsammans med EU-kommissionären för inrikesfrågor
("Justice and Home Affairs"), Franco Frattini, "Framtidsgruppen". Denna
"framtidsgrupp" beskriver sig själva som de europeiska
inrikesministrarnas informella struktur för att arbeta fram riktlinjer
för europeisk inrikespolitik.
För att ta fram det nya "Stockholmsprogrammet" har
Framtidsgruppen tagit fram en önskelista för "polissamarbete,
terrorismbekämpning, hanterandet av interventioner i tredje länder,
migration, asyl och gränshantering, civilskydd, ny teknik och
informationsnätverk". Prioriteten är upprätthållandet av den
"europeiska modellen", "hantera det växande ömsesidiga beroendet mellan
inre och yttre säkerhet" och försäkra "bästa möjliga europatäckande
datanätverken".
De åtgärder som ska beslutas i Stockholm kommer bara bli
synbara när deras medlemsländer börjar ratificiera dem först flera år
senare. Det kommer ske några grundliga förändringar: utvecklandet och
standariserandet av polisdatabaser, ett centralt befolkningsregister,
"cross-border online search", ökad kontroll av Internet, bättre
satelitspårning, riskanalysprogram som ”e-borders" och
“e-justice”, gemensamma deportationsplan och flygturer, nya
flyktingläger i "tredjeländer", användandet av det militära försvaret
kring migration, mer polisinterventioner utanför EU, utökandet av det
paramilitära “European Gendarmerie Force”, mer samarbete mellan
inrikes och utrikes-underrättelsetjänster och säkerhetspoliser etc.
Målet är att skapa en sorts inrikes NATO, med skapandet av ett
"Euro-atlantiskt samarbete inom frihetens, säkerhetens och
rättsväsendets område" från och med 2014. Även NATO värderar europeisk
inrikespolitik högt. Å ena sidan genomförs fler och fler
polisoperationer i "tredjeländer", där de både utför militärens
uppgifter, slår ner lokala uppror och tränar lokala polisstyrkor. Å
andra sidan har NATO-strategerna kastat tillbaka bollen till de
europeiska inrikesministrarna och hänvisar till vikten av en europeisk
inre säkerhet (Homeland security) utan ett "starkt försvar" på utsidan
är inte möjligt. NATO ser som sin roll inom medlemslädnerna som en
garant för säkerhet av "kritisk infrastruktur" (som energi, transport,
kommunikation).
I strategidokumentet “Towards a Grand Strategy for an
Uncertain
World” skriven av fem fd generalser med förankring inom
försvarsindustrin, uppmanas det till en utökning av "civil-militär
samverkan". Med "civila" instanser menar de polisen,
underrättelseverksamhet, forskning, akademin, civilförsvar men även den
privata säkerhetsindustrin. NATO vill intensifiera att kunna falla
tillbaka på “European Gendarmerie Force”. Med den "civil-militära
samverkan" ökar militariserandet av samhällskonflikterna, vilket
understöds av en politisk inre upprustning och nya antiterrorlagar.
Före detta EU-kommissionären för rätt och inrikesaffärer,
Franco Frattini, har bytt post i Berlusconis kabinett efter valet i
Italien 2008. Som ny utrikesminister ansvarar han för G8 på den
sardinska ön La Maddalena. Frattini anser "säkerhet" vara den centrala
frågan för den nya G8-strukturen:
"Europa kan, snarare än att bara vara en konsument, bli en
producent av säkerhet. Men EU och NATO måste integreras, snarare än
blanda sig i varandra. Vi kommer stödja dessa synpunkter inom G8s
kontext".
Italien antog ett "säkerhetspacket" i maj 2008 med långgående
inskärpningar för migranter. Efter att EU redan gett Libyen finansiellt
stöd för flyktingförvar, har även Italien tecknat ett nytt
samarbetsavtal. Italienska vapenföretaget "Finmeccanica" kommer
leverera motorbåtar och inrikesministern har uttryckt sin glädje över
att migrationen kommer att reduceras till "noll".
Frattini reste i början av 2009 till Angola, Sierra Leone,
Senegal och Nigeria för att förhandla om "återvändandeavtal" för
migranter, att förse länderna med flyktingläger och införa nya
förfalskningssäkra pass. Det handlar återigen om ett säkrande av
råvaror och polisförstärkning: igengälld lovar Frattini att
G8-toppmötet ska vara beredd att lyssna på dessa länder, för att
"uppmuntra en dialog mellan oljeproducerande och oljekonsumerande
länder." I delegationen som reste med Frattini ingick den italienska
polischefen, som direkt införde nya kontrakt för polisträning och
samverkansprocedurer.
Som en konsekvens av den globala kapitalismens sammanbrott
runtomkring i världen förväntas fler resningar. De senaste upploppen i
Grekland, Island, Sverige, Lettland, Littauen, Bulgarien, Frankrike,
Guadeloupe och Lampedusa har EU blivit en tumultplats för allt mer
intensiva motsättningar och militanta kamper. I antaliga direktiv,
bilaterala överenskommelser och avtal, de senate årens åtgärder för att
skapa "Europa som ett gemensamt frihets, säkerhets och rättsområde",
har sedan länge hamnat i en position av antikommunistiskt motstånd, där
radikala projekt och rörelser överöses med utredningar och åtal för
"terrorism". "Gemensamma utredningsgrupper" – stödda av Europol –
forskar på internationella nätverk. Manualer och databaser över
"bråkmakare" ska få större internationella tillställningar under
kontroll.
Motstånd mot en ökad övervakning och kontroll, mot repression
och kravallhantering, har allt för ofta fastnat på en nationell nivå.
Därför uppmanar vi till att försöka utveckla en transnationell kamp mot
"säkerhetsarkitekturen" 2009 genom gränsöverskridande motbiliseringar
mot Nato, G8 och EU.
Vi ser aktionsdagen mot NATO-toppmötet som en kickoff för den
globala kampanjen "Summer of Resistance 2009" mot den globala
säkerhetsregimen.
¡No Pasarán! France, Gipfelsoli, Dissent! France, NoLager Bremen,
Resistance des deux rives, Widerstand der zwei Ufer, transact, six
hills Berlin och kein mensch ist illegal Hanau
Rasera säkerhetsarkitekturen!
http://stockholm.noblogs.org
http://euro-police.noblogs.org