I juli läggs EU:s nya “Femårsprogram för inrikes- och rättsliga frågor” fram, som kommer att slutgiltigt antas i december.
Efter Tammerfors 1999 och Haag 2004 ska ett nytt “femårsprogram” för
den europeiska inrikespolitiken beslutas under svenskt
EU-ordförandeskap (ett gigantiskt kliv för det europeiska
säkerhetssamarbetet). Medan de riktlinjer som togs fram under
Haagprogrammet har ratificerats av de flesta EU-medlemsstaterna (bland
annat trafikdatalagring, skapandet av Frontex, samkörandet av
databanker, mer kompentenser för Europol), ska i det nya
Stockholmsprogrammet återigen “kampen mot terrorism och organiserad
kriminalitet” stå som garant för ett utökat samarbetet mellan
europeiska polismyndigheter, militärer och säkerhetstjänster och
implementeringen av nya tekniska övervaknings- och kontrollåtgärder.
I maj kommer EU-kommissionen lägga fram ett ställningstagande och
sin syn på den europeiska inrikespolitikens framtid. Från den 15 – 17
juli kommer sedan Unionens inrikes- och justitieministrar samlas i
Stockholm för ett reguljärt informellt möte, för att lägga grunden för
det nya programmet. 30 november och 1 december ska programmet
slutgiltigt antas i Bryssel. Vid sidan av inrikes- och
justitiedepartementen är andra svenska ministerier delaktiga i
utformandet av den nya femårsplanen, däribland de för finans, försvar,
integration och jämställdhet.
Med valet till det europeiska parlamentet i juni, utgången av den
sittande europeiska kommissionens mandatperiod och det irländska
ratificeringsförsöket av Lissabonfördraget, ska många avgörande
beslut fattas i EU 2009 som även påverkar antagandet av
“Stockholmsprogrammet”.
“The adoption of the Stockholm Programme in 2009 will be
complicated in the field of criminal justice and police cooperation due
to the pending ratification of the Treaty of Lisbon, which has an
immediate effect on the legal basis of any future legislation in this
area.” (Den europeiska rättsakademins konferensinbjudan)
Under den nuvarande ledartrojkan (Frankrike, Tjeckien, Sverige)
kommer i förhandlingarna antagligen en stor vikt tillmätas president
Sarkozy och inrikesminister Alliot-Marie. Inom området inrikespolitik
ligger det nuvarande 18 månadersprogrammets tyngdvikt på området
“europeisk migrationspolitik”. Framförallt ska besluten som togs vid
“integrationstoppmötet” 3 – 4 november 2008 i Vichy förankras i
“Stockholmsprogrammet”.
En ordförandetrojka representeras på inrikes- och
justitieministernivå. De inrättades för första gången under det tyska
ordförandeskapet 2007 och bestod då av ministrar från Tyskland,
Portugal och Slovenien. Tyska justitieminstern Zypries lovordade det
tredelade ordförandeskapet som “väl avvägd europeisk politik” eftersom
det förbinder “stater i olika storlekar ur olika regioner Europas”.
Dock dominerade den tyska regeringens säkerhetspolitiska
föreställningar artonmånadersprogrammet 2007: “Förstärka Frontex och
ansluta till Schengen Information System, förbättra det polisiära
samarbetet och terrorbekämpningen, bekämpa den illegala migrationen,
stärka domstolsväsendet och det praktiska samarbetet eller ejustice”.
Tyngdpunkten “Interkulturell dialog” diskuterades under aspekten “Att
garantera säkerheten”, passagen “Stärka de medborgerliga rättigheterna”
förblev vagt formulerad.
Likaledes träffades 2007 den så kallade Framtidsgruppen (”New ideas
for a free and safe Europe”) för första gången, en sammanslutning av
europeiska inrikes- och justitieministrar. Grundat på initiativ av den
dåvarande EU-kommissarien för Justice and Home Affairs, Frattini, och
den tyske inrikesministern Schäuble, vill den enligt egna utsagor
“informella gruppen” utveckla riktlinjer för den europeiska
inrikespolitiken:
“Medlemmarna har alla deltagit i sina personliga
egenskaper, det vill säga de talade bara för sig och behövde inte
företräda sina länders regeringars åsikter. Det resulterade i att det
kunde diskuteras mera öppet än i de formella rådsmötena.” (Tyska
inrikesministeriet)
“Upprätthållande av den Europeiska modellen”
Trots det misslyckade Lissabonfördraget vill den informella
inrikesministerklubben driva på de låsta förhandlingarna kring en
uppvärdering av den europeiska inrikespolitiken. I Framtidsgruppen är
alla ministrar ur den aktuella och den nästkommande ledartrojkan
organiserade (en del länder, exempelvis Tyskland, verkar dock inneha
“permanenta poster”) liksom “specialiserade experter” och iakttagare.
Framtidsgruppen lade i juni och juli 2008 fram sin önskelista för
“Stockholmsprogrammet” (EU:s inrikesministrars önskningar) i separata
rapporter på områdena rätts- och inrikesfrågor.
Som genomsnittliga uppgifter betraktas samverkan mellan
polismyndigheter och rättsväsenden, kampen mot terrorismen, ledningen
av insatser i tredje länder, migration och asyl samt gränsskydd,
civilskydd, nya teknologier och informationsnätverk. Konkreta
prioriteringar är “upprätthållandet av den ‘europeiska modellen’,
hanteringen av det ökande beroendet mellan inre och yttre säkerhet”
samt tillhandahållandet av “bästa möjliga dataflöde inom ett
europa-övergripande nätverk”.
Till debatt står ett centralt europeiskt befolkningsregister,
gränsöverskridande online-granskningar, ökad kontroll över internet,
satellitövervakning, software-baserade “riskanalyser”, “e-borders”,
gemensamma deportationsflyg och -plan, flyktingläger i “tredje länder”,
mer polisiära interventioner utanför EU, utbyggnaden av den
paramilitära “Europeiska gendarmeritruppen”, samarbete av inrikes och
utrikes säkerhetstjänster, insättande av militären för att avvärja
migration, utbyggande och harmonisering av polisdatabanker och
förenklad tillgång till dem, och så vidare.
Kort tid återstår fram till dess att innehållet i
“Stockholmsprogrammet” ska fastslås. Därmed råder det febril aktivitet
vid myndigheter och institutioner för att hinna påverka EU:s nya
inrikespolitiska kurs. Medlemsländernas regeringar utvecklar sin egen
profil i förhandlingarna, exempelvis Finland, Österrike och Sverige.
Det “Europeiska nätverket för domstolsadministrationer” (ECJN, European
Network of the Councils for the Judiciary) har uppmanat
medlemsgrupperna till egna ställningstaganden.
I februari lyftes “Stockholmsprogrammet” fram vid den “Europeiska
poliskongressen” i Berlin. I början på mars träffades 250 “experter
från EU-institutioner, nationella ministerier, think-tanks och NGO:er”
i belgiska Brügge på inbjudan av Department of Political and
Administrative Studies och finansierat av kommissionen och det svenska
inrikesministeriet för att definiera framtida “kärnfrågor” inom asyl-
och migrationspolitiken, kontrollen av de yttre gränserna, samarbetet
mellan rättsväsenden och poliskooperationen. Svenska justitieminister
Beatrice Asks tal i Brügge förblev dock väldigt vagt beträffande den
konkreta utformningen av femårsprogrammet och hur EU kan “stärka sin
roll som global aktör”.
På konferensen “INTEGRATING CITIES III” som ägde rum i Berlin i
början på april bekräftade vicepresident Jaques Barrot hur viktiga de
europeiska städerna är för migrationspolitiken. Under rubriken Nya
horisonter för EU-straffrätten anordnade den Europeiska rättsakademien
en konferens i maj för advokater, domare, åklagare, jurister i
förvaltningsrätt, poliser och forskare.
18 mars presenterade Barrot, Europeiska kommissionens vicepresident,
det förväntade innehållet i kommissionens förslag för
“Stockholmsprogrammet” i europautskottet i tyska förbundsdagen, varvid
han dock undvek att göra konkreta uttalanden på området “offentlig
säkerhet”. Barrot lät förstå att kommissionens konkreta
ställningstagande som väntades komma i maj skulle orientera sig vid
inrikes- och justitieministrarnas önskemål: Utbyggnad av Europol och
Eurojust, bekämpande av gränsöverskridande brott såsom terrorism (med
fokus på radikalisering och finansiering) och organiserad kriminalitet
(med fokus på barnporr, databrottslighet, människohandel, ekonomisk
brottslighet samt narkotikahandel).
Tillbakavisa “Stockholmsprogrammet”, stäng ner det eller skrota det
Under rubriken “Oppose the ‘Stockholm Programme’” publicerade det
säkerhetskritiska European Civil Liberties Network (ECLN) ett upprop
mot den nya femårsplanen. ECLN bildades 2005 av bland andra Statewatch,
CILIP och Kommitén för medborgerliga rättigheter och demokrati och
består för närvarande av 43 stödgrupper. ECLN kritiserar att sociala
konflikter allt mer görs till polisiära och militära angelägenheter och
uppmanar, inför scenariot av den “totala övervakningen”,
medborgarrättsgrupper och enskilda att delta vid diskussionerna kring
“Stockholmsprogrammet” och arbeta för ett “demokratiskt Europa”.
EU-kommissionen lanserade i höstas en förment “offentlig
konsultation”, i vilken medborgare skulle svara på frågor om “Frihet,
säkerhet och rättsväsende: Hur kommer framtiden se ut?”. Enkäten var
dock utformad som en multiple choice enkät, seriösa kritiska svar var
inte ens förutsedda. Resultatet blev att bara 770 online-formulär
fylldes i.
ECLN tillsammans med andra grupper och enskilda personer har därför
tagit initiativet till att informera offentligheten om detta angrepp på
de demokratiska rättigheterna och upplösandet av de mänskliga
rättigheterna i och bortom Europa. Det finns tillräckligt med skäl till
tvivel.
Pressmeddelande från ECLN
“ECLN:s medlemmar analyserar ‘uppbyggnaden av tidigare otänkbara
detaljerade profiler över medborgarnas politiska och privata liv’ utan
någon som helst standard för dataskydd, juridisk eller demokratisk
kontroll. EU:s ‘exkluderande migrations- och asylpolitiken’ kritiseras,
som leder till ‘tusentals döda vid Europas gränser och på europeisk
mark’.
Det som sker är en politisk process som går ut på att göra
säkerhetsfrågor av en mängd skilda komplexa politiska teman; alltifrån
näringsmedels- och energiförsörjning via sociala och miljöfrågor till
klimatförändringar och migration. Resultatet är ett tilltagande
säkerhetspolitiskt, militariserat tillvägagångssätt vid sociala och
ekonomiska problem. EU har skapat en apparat för inre och yttre
säkerhet, inklusive straffrätt, säkerhetsmyndigheter, databanker och
informationssystem, paramilitära organisationer och en ökad militärisk
verksamhet. Denna apparat byggs ut av ett tunt nätverk av ansvariga som
inte kan hållas ansvariga.”(Pressmeddelande ECLN)
Redan tidigare än ECLN hade flera vänstergrupper i skuggan av
protesterna mot NATO-toppmötet i Strasbourg och Baden-Baden dragit
igång en kampanj mot “Stockholmsprogrammet”. I uppropet för “Summer of
Resistance 2009″ kritiseras det fortskridande sammanflätandet av inre
och yttre säkerhet och analyseras EU:s, G8:s och NATO:s roll i den
“europeiska säkerhetsarkitekturen”. Den tidigare EU-kommissarien för
rätts och inrikesfrågor “Justice and Home Affairs”, Franco Frattini,
hoppade vid valet i Italien 2008 över till Berlusconis kabinett och är
som utrikesminister ansvarig för årets G8-möte på den sardinska ön La
Maddalena. Frattini ser “säkerhet” som en central fråga för G8: “Europa
kan, istället för enbart som konsument, bli en producent av säkerhet.
EU och NATO måste integreras i istället för att överlappa varandra. Vi
kommer åter plocka upp den tankegången inom ramen för G8.”
Stockholmsprogrammets kritiker ogillar att man håller fast vid
“tillgänglighetsprincipen” ur Haagprogrammet. I ett ställningstagande
från i mars klandrar det österrikiska dataskyddsrådet att konkreta
dataskyddsbestämmelser och “standardiserade dataskyddsformler” saknas,
vars erkännande står i “ovedersäglig motsättning till det konkreta
innehållet i ett flertal åtgärder”:
“I övrigt blir det påtagligt att innehållet i
Stockholmsprogrammet saknar en tillräckligt klar avgränsning av olika,
låt vara sammanhängande, delvis överlappande teman. Så används teman
som ’tillgänglighetsprincipen’, ‘den gemensamma utvecklingen av
informationsteknologier’, ’informationsutbytet’, ‘interoperabiliteten’,
eller ‘den europeiska strategin för förvaltandet av straffrättsligt
relevant information’ löst och sätts delvis utan närmare förklaringar i
relation till varandra. (Dataskyddsrådet)
De kritiserar utbytet av data mellan europeiska säkerhetstjänster,
Interpol, men även “direkt tillgänglighet för institutioner som Europol
och Eurojust”, som i sin tur “i brist på adekvata standards för
dataskydd och rättsstat” underhåller ett “knappt kontrollerbart
datautbyte med
tredje länder”:
“Specifikt vad gäller omsättandet av
tillgänglighetsprincipen i förhållandet mellan underrättelsetjänsterna
ska påpekas att det tillkommer en försvårande faktor i och med att den
information det gäller handlar mindre om fakta än om antaganden och
påståenden.” (Dataskyddsrådet)
Ytterliggare kritik riktar dataskyddsrådet mot påskyndandet av
hemliga övervakningsåtgärder, automatiserade kontroller av de yttre
gränserna, sammanslagningen av databanker eller den “gränsöverskridande
online-åtkomsten”, för vilket ansvaret enligt Schäubles förhoppning
kommer ligga på Europol.
“Frågan som infinner sig är inte så mycket den om de
bestående systemen bör byggas ut som det är frågan om ett genomtänkt
nedmonterande av dem. Den väg som ritas upp i Stockholmsprogrammet går
självfallet i diametralt motsatt riktning.” (Dataskyddsrådet) Källa: www.heise.de
Matthias Monroy, Berlin
http://stockholm.noblogs.org
ECLN:s upprop mot Stockholmsprogrammet kan undertecknas på hemsidan www.ecln.org.
Översatt från tyskan av embryokollektivet, anarkisterna.com.
From http://www.dagenskonflikt.se/admin/stang-ner-stockholmsprogrammet